« Alien är död | Home | Återseende »
Tillbaka på dejtingscenen
By Raggoparden | February 3, 2008
Vem jag? Nej! Inte personligen! Jag tänker aldrig dejta igen, alltså inte någon annan än Mannen.
Nej, jag tänkte bara ta upp mitt bloggämne igen, så här en söndagmorgon. För det duger ju inte att utge sej för att vara er dejtingguide om jag inte berör ämnet på veckor.
Dagens första fråga är: Är det värt det? Alltså, att dejta, fatta tycke, dejta igen, bli förälskad, bli kär! För att snabbt upptäcka att oj..nu är jag ju rädd att förlora honom! Och mitt svar är otvivelaktigt ja. (Återkommer till ämnet)
Dagens andra fråga är tuggmotstånd! Alltså, hur går man från förälskelse till kärlek?
Den där första fasen är ju häftig, man söker likheter i allt, uppskattar och charmas av egenheter (de som man sedan retar sej på) man gör allt för att gå tillmötes, tillbringar all tid man kan ihop. Man är “ett”.
Men sedan skall detta gå över i fas två, är detta en person jag vill leva med? Där kommer tuggmotståndet in. Alltså, vi är inte tvillingar, inte “ett”. Vi är två personer som skall kugga ihop men också ha våra tidigare liv kvar, med jobb och barn och allt vad det kan vara. När vi börjar se varandra som individer och älska varandra för det vi är, med åsikter och viljor, DÅ börjar det bli kärlek!
Om jag är för “friktionsfri”, för mjuk och eftergiven, för mkt till lags och villig att anpassa dej, kanske för att jag är rädd att bli ratad, då kommer inte tuggmotståndet fram i tid. Så när jag måste ta fram det en dag så blir det en chock för min partner! Alternativt vi hittar inte varann bakom allt det mjuka, våra personligheter kommer inte fram och vi tappar intresset.
Så våga stå på dej, våga vara oense, våga släppa kompromissandet, i alla fall ibland, så lite kantigheter kommer fram, så skall du se att din partner älskar dej för den du är och inte den du tror att han vill att du skall vara!
Så tillbaka till fråga ett: det är värt det! Att våga bejaka sina känslor kan aldrig vara fel, och aldrig skada ens framtida liv. Allt du lär dej, både i en relation och i övriga livet, kan du använda i din framtid, antingen det är en lärdom du vill undvika eller en du kan bygga vidare på.
Puss på er, nu åker jag till Stora Essingen, 10 timmar sedan vi sågs ju.
Topics: relationer | 7 Comments »
February 3rd, 2008 - 6:29 pm
Kul att man kan vara till någon nytta: jag känner mig mycket användbar och insprirerande
February 3rd, 2008 - 9:17 pm
Minsann, nu går du ut och suktas med alla medel! Jaja, jag kanske vill bli kär…
Apropå “på riktigt”; klart att bloggträffarna är riktiga! Det var inte jag som kom på singelkurserna. // maluca
February 3rd, 2008 - 11:21 pm
Så rätt så rätt – jag är ju en ganska bestämd kvinna så det vore inte rätt att sitta som en söt liten flicka i flera månader för att sedan chocka honom till nervsammanbrott genom att ha ÅSIKTER …och dessutom slåss för dem…
Fast jag brukar försöka var liiite varlig sådär i början..
Ha det allra bäst – du o Mannen! =)
February 4th, 2008 - 11:34 am
Välkommen tillbaka!
Har saknat dina tankar (även om det inte är dejting som står högst på min agenda…)
February 4th, 2008 - 2:39 pm
Ja jag vet…Jag försöker och lyckas bättre än man kan tro:) Sen att jag bloggar om alla nojor är ju också för att det är intressantare att skriva om än när det är najs najs najs..
February 4th, 2008 - 2:57 pm
N: du är alltid inspirerande!
då vill jag vara tråkig läääänge nu,
Maluca: suktas inte, inspirerar
Lullan: Precis! Tydligare än vad jag sa det bara!
Gubben: Du är så välkommen ändå
Kycklinen : implicerar du att jag är tråkig? Va…men..okej då
February 5th, 2008 - 12:28 am
Kommer att tänka på ett par jag kände, som ofta berättade att de aldrig grälat. Inte EN enda gång under de fem år de varit ett par hade de ens blivit irriterade på varandra, berättade de leende.
- Men så kan ni ju inte ha det, bet inte alls på dem.
Så slog de lyckliga till och gifte sig (naturligtvis!), flyttade in i ett stockholmskt radhus och *pang* så bröt tredje världskriget ut. En kort tid senare gick de chockartat åt skilda håll. Det omöjliga hände. Ehummm…detta hade jag skämtat om flera år tidigare och det var närapå att jag fick lite dåligt samvete när beskedet nådde mina öron.
Men permanent “friktionsfritt” är nog mest ett låtsastillstånd. Jag tycker att det låter läskigt.
OCH DET ÄR SJÄLVKLART VÄRT DET! Njut, Raggis!