« Påfyllning | Home | Trött »
Energikälla eller energitjuv?
By Raggoparden | September 30, 2008
Det har skrivits mycklet fint om det här med kärlek och relationer. En av de äldsta texter som citeras är Paulus brev till invånarna i Korinth, där han för sådär 2000 år sedan spikar fast en av de där Odödliga Meningarna, “Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.”
Och det låter ju fint det där. Inte så att jag inte håller med honom, tvärtom. Kärleken till nästan kan i allmänhet hållas på denna till intet förpliktigande nivå. Allmänt hållen kärlek till omvärlden, utan band, löften, vardagsliv, familj, arbete, fritid och alla dessa släktingar och vänner vi skall förhålla oss till på olika nivåer kan säkert vara just sådär. Lite på avstånd kan man älska vadsomhelst. Ost eller delfiner eller Rembrandt eller Brad Pitt eller Kreta..
Har man inget bagage som förväntar sej bekräftelse, inga märken av sin barndom eller tidigare förhållanden som kantstött ens förmåga till tilltro samt en oanfrätt tilltro till sej själv och sin egen förmåga, så visst. Då kan man kanske älska även den man släppt ned i sängen på ovanstående sätt (för visst är det ofta där problemen börjar? Så länge man är kompisar eller allmänt platoniska kan man klara det mesta, men så fort man inlett en sexuell relation börjar det krängla till sej).
Men hur ofta stöter ni på någon som kan hålla sej så på den milda grad på sin kant så att han eller hon aldrig brusar upp, aldrig är självisk, inte utmanande? Det kanske vore inkarnationen av ett perfekt förhållande, att båda gick runt och var svala och förlåtande och aldrig aldrig visade upp en spricka i fasaden, men jag skulle nog tro att parterna dolde något.
Så var går då gränsen? När en relation “vädras” beror det ofta på att den inte känns bra. Han eller hon känner sej oälskad, obekräftad, osäker. Det är inte med nödvändighet i den svala relationen jag beskriver ovan, inte heller alldeles säkert i den stormiga “stridslystna”.
När är en relation bra? När skall man fortsätta på den inslagna vägen? När är det bara små missförstånd som lätt överbryggs, och när är det verkligen så att ens värsta misstankar om otrohet och splittring besannats?
Oftast är det ju så enkelt. Om man mår bra, känner sej trygg, fungerar i sin vardags-familje-och yrksesroll och har en grundläggande känsla i relationen, som är så befäst att man tom kan släppa tankarna på sin älskade när man jobbar/festar/umgås med barnen, eller när denne är bortrest/festar/umgås med sina barn. Ja, då är relationen bra.
Om man inte mår bra, går och funderar, jämför, har en mplande känsla i magen, tänker tillbaka på hur det kändes för ett halvår sen när man var nykär, undrar vad han/hon gör just nu och inte ringer från krogen/jobbet/resan, letar efter tecken på problem och sprickor.. ja, då är inte relationen bra. Går det därifrån till maktkampen om “vem som hör av sej”, tex “om jag inte ringer så kanske han/hon gör det snart” eller “jag vet att han /hon hör av sej om fyra dar om jag låter bli”. Då är det på upphällningen. Tyvärr. Kanske. Kanske var det lika bra.
Topics: kärleken | 4 Comments »
September 30th, 2008 - 3:43 pm
Här tror man att kära Raggoparden blivit energirådgivare med takisolering som extraknäck. I alla fall efter att läst rubriken. Och sedan är det det “vanliga” känslo-relations-dravlet
Suck! Men jag gillar dig ändå, Ha en bra tisdagskväll och dela ut en kärleksfull verbal snyting till den som sitter invid…
September 30th, 2008 - 8:08 pm
Jorå, kan den biten oxå gammal husbyggare som man är..vad vill du veta?
Snyting till han som sitter bredvid? Men det är inte honom jag reflekterar över ju…
October 3rd, 2008 - 12:57 pm
Energitjuvar är något som man bör göra allt för att undvika, både i relationer och mera tillfälliga konatkter. Ja, då menar jag inte one night stands utan mera människor som vi stöter på i vardagen och som har en tendens att stjäla vår energi. Men å andra sidan har många människor en förmåga att få oss att må bra och i stället ladda upp våra batterier. De är guld värda – och många av dem finns här i bloggosfären.
Ha en trevlig helg!
October 4th, 2008 - 5:55 pm
Förlåt att jag hinner inte just nu att läsa detta fint inlägg. Vill bara säga “Happy Cinnamon Rolls Day”! LOL!