« Eftersvettas mitt på dan! | Home | Psalmer från köket »
Jag släpper taget.
By Raggoparden | November 11, 2008
Kom just hem från fyra dagar i stan, hos Mannen. Det är lite långtråkigt där, inte mitt hem ju, men varmt, ombonat och hemtrevligt (iaf efter fem personers vrålstädning inför besiktningen i söndags).
Det kändes långt att åka i regn och det relativa ljus som kallas november. Väl framme i det som fortfarande kallas hemma, är det trist, blött och dystert ute.
Blöta lövsjok, skräp på gården, osopad trappa med gamla multna krukväxter.
Röra inne med tvätthögar, sopsäckar med utsorterat, halvpackade kartonger.
I november brukar jag bepansra mej mot mörkret genom att städa fint, värma upp med intensiva färger, ljus och dofter. Stänga ute ledan med tjocka gardiner, krypa ihop i mitt vackra hus.
I år är huset kallt, rörigt och trist. Stort och ekande, mörkt, bortvänt, övergivet.
Eller är det jag som vänt mej bort?
Topics: Allmänt blaj, kärleken | 2 Comments »
November 13th, 2008 - 10:52 am
Jamen klart du vänt dig bort. Det är bra. Det är dags. Du gör rätt som inte klänger dig kvar vid det gamla. För du är klar där.
Nu ska du ju bo i stan, med Nytt Liv, utsikt, stoor familj och äta av det delikata knäckebrödet
Jag inspireras av dig.
Kram!
November 15th, 2008 - 1:37 am
stan…myller, liv, rörelse och ljus
men havet är också fint och nu har paltbrödet kommit tillbaka till ICA!!!!!!!!!!!
skall du verkligen flytta till stan? jag måste läsa igenom din blogg ordentligt, kaffekopp i handen och paltbröd nersmulat i kaffet – yep, det är så det görs i Blommaland.
storkramen!!!!!