« Sen sist har jag | Home | Sommarnatt »
Min granne låter
By Raggoparden | June 29, 2010
Ja, det problemet har vi ju hört talas om i en massa mer eller mindre rumsrena varianter, men denna är lite ovanligare. Och min stigande irritation över låtandet kanske är lite mindre rumsren..
Lägenheten under vår hyrs av kommunen och används som någon form av “förvaring” av familjer med problem. Tror vi. Det är i vilket fall väldigt många olika innevånare som passerat igenom den på de två år vi bott här, en period var det två tonårsflickor i rullstol med en mamma, fyra icke handikappade syskon och en svårt förgrämd pappa som mest stod i porten och rökte. Till det ett svåruppskattat antal assistenter som bodde där periodvis. Flickorna skrek ibland, ofta på kvällar, kanske i samband med läggning. En av dom pratade svårbegripligt, den andra inte alls.
Nu är mamman och barnen borta sedan en tid, men det som vi trodde var en förgrämd pappa är kvar. Samt en bunt assistenter. Och sedan en månad tillbaka en ung man-tonåring med ansenliga röstresurser och som det verkar samma form av handikapp som flickorna. Han sitter i rullstol, är en aning spastisk men inte mycket, och pratar inte utan låter.
Och som han låter! Från niotiden på morgonen till halvtå-två på natten. AAaaaaaAAAAHHHAAAAAAOAAAAAaaaaaahhhaaaaaAAAAAAOOO … hela tiden, utan uppehåll. Det är varmt, både vi och dom har balkongdörr och fönster öppna. Det verkar som om han bor på balkongen under min, precis utanför kontoret. Eller som om en assistent rullat ut honom och lämnat honom där.
För det går ju inte att tyda, låtandet. Jag vet inte om han är överlycklig eller förtvivlad, allmänt nöjd eller försummad. Han låter. Jättehögt, hela tiden. Jag har mött den förgrämda pappan och killen i rulllstolen på väg från affären en gång, han brölade jättehögt hela tiden och hade en keps nedramlad över ansiktet. Lät han för att han ville ha kepsen där eller för att han ville att den förgrämda pappa/assistenten skulle ta bort den? Jag vet inte. Någon gång har de rullat ut honom på gården. Likadant där, ett monotont jättehögt ljud, oavbrutet…
På kvällen går låtanden över i gällare skrik, från att liksom brölat ett lågt c går han upp i diskant och tar i ännu mer. AAAAAAAhhhhHHHaaaaaAAAAAooooooIIIIIIIIIIIIIIAAAAAAAAAAAAAA OOOOOOOOOOOO!!!!!
Inatt vaknade jag halv två av oljudet. Vår lägenhet är ju jättestor och framför allt lång, sovrummet är längst bort från balkongen/kontoret, jag hade sovrumsdörr och hallfönstret mot gården stängd, och vårt sovrumsfönster vätter mot andra sidan huset. Ändå vaknade jag av illtjuten.
I morse började han inte förrän halvnio, så jag fick en timme ostörd med balkondörren öppen. Nu har det varit tyst ett par minuter, orsaken visade sej vara att de just gått ut på gården. Trots att vi bor sex våningar upp skriker han så högt att det låter som om han sitter utanför fönstret..
Vad fan gör man? Min misstanke är ju att killen försummas, åtminstone tidvis, annars borde han väl inte vråla lungorna ur sej varje vaken minut? Men om det inte är så, om det bara är hans sätt att kommunicera, då är ju jag egoistisk intolerant knäppskalle som inte klarar av att ha människor med funktionshinder runt mej…
Råd, någon?
Topics: Allmänt blaj | 1 Comment »
July 2nd, 2010 - 8:39 pm
Fasen var svårt! Kanske är det så han kommunicerar. Själv bor jag bland konstant råmande kor men det är ju liksom självvalt.
En väninna som är avdelningschef för intellektuellt funktionshindrade (!) säger att man aldrig får glömma att det kunde vara någon man älskar, eller kan bli. Allt är relativt alltså. Jag tycker du visar att du förstått det med ditt inlägg men jag tycker ändå inte att det är okej att du ska behöva ha det så där.
Ring kommunen och säg att du är oroad över grabben. Kanske får du en förklaring eller ännu bättre, förslag på åtgärd.
Lycka till!