• Nya kommentarer

  • Lyckliga besökare hittills

  • « | Home | »

    Min fasta punkt i livet.

    By Raggoparden | September 25, 2011

    Jag har en mittpunkt, ett nav, en som funnits vid min sida under en mycket turbulent period av mitt liv.
    Det har passerat två män, tre bostäder, fyra hundar, nytt jobb, två utflyttade barn, och femton hästar under tiden, och två av mina föräldrar (i dessa flerförälderfamiljernas tid) har gått bort.
    Jag har flyttat till stan efter 30 år på landet, vinkat av två stora söner, gjort mej av med min gård och sålt alla hästarna som var mitt jobb, flyttat till lägenhet och sedan hus, köpt ett par nya hästar,  och såklart hittat Mannen.

    I princip är det ett nytt liv jag och min enda stadiga följeslagare har fått. Och denna har funnits där hela tiden. Oföränderligt tjänstvillig och tillmötesgående, orubbligt pålitlig.
    Min röda volvo 940.
    Köpt för (tyckte jag) alldeles för mycket pengar i Östersund för bortåt nio år sedan av en 92 år gammal farbror som småkrockat med hela Jämtland, men inga allvarliga märken. Blankt knallröd, absolut rostfri med nya vinterdäck, minutiöst skött servichandbok och nästan inga mil på mätaren.
    Den är nu 17 år gammal, fortfarande blank då och då när jag tvättat den, har inga fler skrapmärken, 28000 mil på km-räknaren, ingen välskött servicebok men trots min misskötsel ännu inte en enda rostprick.
    Hitills har den inte heller missat att starta en enda gång, trots vargavintrar utan motorvärmare, och bortsett från en (snabbt fixat) trött generator har den inte heller stannat för mej en enda gång.

    Då och då funderar jag på att sälja den, köpa något nytt och fräsch, kanske en liten bensinsnål bil, eller en rolig liten Fiat 500, eller kanske en stor stark dragbil som är bättre på att dra hästtransport.
    Men hur skulle jag kunna sälja den? Det vore ju som att sälja mitt liv.

    Topics: Allmänt blaj, relationer | 1 Comment »

    One Response to “Min fasta punkt i livet.”

    1. godiva säger:
      January 6th, 2012 - 7:50 pm

      Herregud, sälj den aldrig! Såna där bilar sitter inte på trän eller vad det heter! Alla (3) gånger vi har haft råd att kosta på oss nyare bilar så har det slutat med lika oväntade som extrema verkstadsräkningar och – har man hund och häst – värdeminskning inför vidareförsäljning som Grekland hade jublat över.

      En gammal volvo kan man i stort sett skruva på själv med hjälp av instruktionsboken, nya knäppa bilar måste till verkstad för att ens byta en lampa av en dataingenjör.

    Comments