Raggoparden

Midnattsupptäckt

Raggoparden — Sun, 29 Jan 2012 01:37:37 +0000

plösligt inser jag att två av de allra bästa bloggar vi har i det här landet huserar i (herr)tidningarna King resp. Café. Det har liksom inte riktigt gått in, fast jag följt herrarna länge nu.

Fascinerande.

Ett undantag

Raggoparden — Sun, 15 Jan 2012 17:36:54 +0000

Men lika bra som något annat livstecken, kanske.

1. Var är din mobiltelefon? Bredvid mig.

2. Var är din andra hälft? Under vår pickup lagandes handbroms.

3. Ditt hår? Ja? Trist, grånande men överfärgat och på väg av..

4. Din mamma? Är en upptagen och händig person.

5. Din pappa? Dog 26 december 2004.

6. Det bästa du vet? Mja. Bra sex?

7. Din dröm i natt? Snarare i morse. Drömde om en gammal vän.

8. Din dröm/ditt mål? Att kunna springa igen. Eller åtminstone gå.

9. Rummet du är i? Beige sovrum/kontor som skall konverteras till kök.

10. Din hobby? Måla.

11. Din skräck? Att fötterna inte blir bra.

12. Var vill du vara om sex år? På landet igen.

13. Var var du igår kväll? Här.

14. Vad är du inte? Snäll.

15. En sak du önskar dig? Ett föremål? Inget särskilt, då hade jag skaffat mej det. Jo en pool med tak över!

16. Var växte du upp? Östersund och Nacka.

17. Det senaste du gjorde? Hur senast? Innan jag satte mej här? Käkade soppa.

18. Dina kläder? Lösa. Och varma. Det drar om ryggen.

19. Din tv? Är sorgligt övergiven.

20. Ditt/dina husdjur? De mår bra, alla tre.

21. Din dator? Mår också bra.

22. Ditt humör? Nästa fråga..

23. Saknar någon? Ja.

24. Din bil? The Car. Volvo 945.

25. Något du inte har på dig? Bygelbehå är ajaj.

26. Favoritaffär? Delikatessdisken i ICA i NKs källare. Man kan dricka vin där.

27. Din sommar? Varm VARM varm. Puh.

28. Älskar någon? O ja.

29. Favoritfärg? Turkos.

30. När skrattade du senast? I morse. Åt ett galet Youtubeklipp med bumerangpizza.

31. När grät du senast? För nån timme sen. Lättrörd numer.

Skall man skicka vidare? Dp önskar jag att Mona gör den här lilla utfrågningen..

Summera skall man ju tydligen..

Raggoparden — Sat, 31 Dec 2011 13:41:07 +0000

och det blir inte särskilt kul. Till och med rätt långtråkigt.
Näst 2004 så blev 2011 nog ett personligt lågvattenmärke. Inte familjemässigt, som tur är, men i övrigt kunde det nog varit roligare.
Knät blev bra, lungorna också verkar det som, så inför 2012 önskar jag mej ett par fungerande fötter. Sen kanske man kan håll ut sådär tio år till..

Grått nytt hår på er alla tre!

Till alla mina tre läsare:

Raggoparden — Fri, 23 Dec 2011 16:59:21 +0000

Första året utan julkonsert.

Raggoparden — Sat, 17 Dec 2011 10:45:07 +0000

Först var det någon form av luciafirande på dagis, runt -92-93 sådär. Och sen i skolan. Med übermusikaliska tvillingar blev det också konserter med musikskolans blåsorkester.
Sen började dottern i sångklass i fyran, och då hette det inte bara luciafirande, utan turnén började i november med diverse företagsjippon, sedan två veckors luciasjungande följt av lika mycket julkonserter. Vissa år var det en eller två uppträdanden varje dag i mer än en månad (inklusive helgerna) och innan dess repetitioner. Med föräldramedverkan. När jullovet kom var både barn och föräldrar helt slut.
I fjol, första året på gymnasiet för dottern, var det betydligt lugnare. Hon lånades in av sin gamla lärare till den stora julkonserten i Gustav vasa kyrka (då passade vi så klart på att gå, den var fantastiskt bra som vanligt) men luciatåg blev det inget, vi fick nöja oss med TVn.
Och denna jul har hennes gamla skola slutat ta in äldre elever till konserterna, så det blev inte ens någon julkonsert för oss.

Det känns faktiskt lite konstigt efter sju år av skjutsande runt kommunen, och många många helt fantastiska konserter.

Handfunderingar

Raggoparden — Mon, 31 Oct 2011 16:24:28 +0000

Om man om tusen år har kommit på hur man opererar in datachip i djurens hjärnor så de blir lika smarta som vi, kommer inte djuren då att vara jävligt frustrerade över att inte kunna använda sina tassar/hovar/fötter till att skriva på tangentbord eller knyta upp knutar, eller köra bil (varför det nu skulle finnas bilar om tusen år) eller knäppa knappar (dom finns nog kvar) eller lägga en ansiktsmaks eller raka sej eller nåt annat som man tycker är väldigt nödvändigt när man är lika smart som en människa ?

Det här med Waran

Raggoparden — Wed, 26 Oct 2011 11:01:03 +0000

Det var läskigt att börja med, att dö av en hjärnblödning finns liksom med på biverkningslistan, men det är ju lika läskigt att sluta med..

Mer vokalitetsförbrytelser

Raggoparden — Tue, 18 Oct 2011 09:17:12 +0000

Brått och brott, (jag har tillochmed sett nyordet brottom!) streck och sträck!

Snälla nån!

Vad händer med våra vokaler?

Raggoparden — Fri, 07 Oct 2011 15:36:17 +0000

Särskrivningarna är numer legio, skrivihop.nu gav upp lade ner, otyget med att inte kunna skilja på subjekt och objekt (de och dem) och anse sej vara för fin för att skriva dom istället förekommer på DN´s nätförstasida och är nu så utbrett att man knappt upprörs längre.

Nästa farsot är vokalförbistringen. Blott och blått, verka och värka, pållar och pollar (vad nu det betyder) sett och sätt..

Vad är det med folk? Har både ögon och öron ramlat av?

Min fasta punkt i livet.

Raggoparden — Sun, 25 Sep 2011 20:05:47 +0000

Jag har en mittpunkt, ett nav, en som funnits vid min sida under en mycket turbulent period av mitt liv.
Det har passerat två män, tre bostäder, fyra hundar, nytt jobb, två utflyttade barn, och femton hästar under tiden, och två av mina föräldrar (i dessa flerförälderfamiljernas tid) har gått bort.
Jag har flyttat till stan efter 30 år på landet, vinkat av två stora söner, gjort mej av med min gård och sålt alla hästarna som var mitt jobb, flyttat till lägenhet och sedan hus, köpt ett par nya hästar, och såklart hittat Mannen.

I princip är det ett nytt liv jag och min enda stadiga följeslagare har fått. Och denna har funnits där hela tiden. Oföränderligt tjänstvillig och tillmötesgående, orubbligt pålitlig.
Min röda volvo 940.
Köpt för (tyckte jag) alldeles för mycket pengar i Östersund för bortåt nio år sedan av en 92 år gammal farbror som småkrockat med hela Jämtland, men inga allvarliga märken. Blankt knallröd, absolut rostfri med nya vinterdäck, minutiöst skött servichandbok och nästan inga mil på mätaren.
Den är nu 17 år gammal, fortfarande blank då och då när jag tvättat den, har inga fler skrapmärken, 28000 mil på km-räknaren, ingen välskött servicebok men trots min misskötsel ännu inte en enda rostprick.
Hitills har den inte heller missat att starta en enda gång, trots vargavintrar utan motorvärmare, och bortsett från en (snabbt fixat) trött generator har den inte heller stannat för mej en enda gång.

Då och då funderar jag på att sälja den, köpa något nytt och fräsch, kanske en liten bensinsnål bil, eller en rolig liten Fiat 500, eller kanske en stor stark dragbil som är bättre på att dra hästtransport.
Men hur skulle jag kunna sälja den? Det vore ju som att sälja mitt liv.